mulleglimtar.blogg.se

När jag var i tjugoårsåldern tyckte jag att mina kompisars föräldrar var gamla. Mina egna var trettioåtta respektive trettiosju år och det är ju inte särskilt gammalt. Men polarnas var uppemot femtio och det är ju asgammalt när man är tjugo. De befinner ju sig mellan pensionen och döden typ. Jag minns tydligt skillnaden mellan mina föräldrar och polarnas. Det var mer fart på mina päron. Mer fest och tjo och tjim. Kompispäronen satt mest hemma och hade både fredags och lördagsmys med sig själva och försökte hålla god min när hela gänget störtade in och tömde skafferi och kylskåp på nattmackor och O´Boy. Trots de åldrande föräldrarna fick man snabbt tre favoriter man gillade att våldgästa mitt i natten. Mitt i natten på den tiden började vid 22 tiden, vilket för dagens ungdomar är dags för kvällsmat. Hos Ola fanns det alltid Lätt & Lagom och tekakor. Vilket var unikt. Med L&L då. Alla andra körde hårt med Flora. Hos Johnsson fick man stark ost till mackan som man fick blåsor i gommen av och hos Sigge fick man stekta fiskpinnar med pulvermos. Allt sköljdes ner med O´Boy. Sedan satt vi på rummen och snackade, hånglade och lyssnade på musik. Utan en telefon som störde.

Idag, när min son och hans anhäng träffas så behöver de en budfirma för att forsla alla datorer, datorstolar och skärmar. Vardagsrummet ser ut som vilken sambandscentral hos polisen som helst. Men jag behöver aldrig vara orolig för att mjölken eller pålägget är slut på morgonen. Chips, Billys panpizza och Cola skåpar ut mackor och O´Boy och skulle jag ställa mig och steka fiskpinnar till dem mitt i natten så hade jag nog fått en massa kräkminer som tack.

 Min son fyller snart tjugo. Jag fyller 54 i år. Så om hans attityd till föräldrars ålder är densamma som min var, så borde han se mig som asgammal och som något mellan pensionen och döden han med. Det gör ju mig lite orolig. Så jag gör mitt bästa för att vara en cool farsa. Som att köpa fejkslitna jeans och en fet hoodie. Bara för att inse att det var de där stretchjeansen utan hål på benen jag borde köpt. Så att man kan bocka sig och knyta skorna utan att blodtrycket pressar ögonen ur skallen. Sen ska man ju ha de coolaste och dyraste boxerkallingarna med. Gärna med en bred och snygg resår med BjörnBorg-tryck som syns när man sträcker armarna i luften av någon anledning. Står det MAN så är man iskall. Dressman funkar inte som coolfaktor. Problemet är att resåren rullar ihop sig av en överhängande mage så det ser mer ut som en smutsrand eller ett par för stora sjukhuskallingar.  Så jag köper boxer med smal resår. Utan namn.

 En annan sak som markerar ens åldersvägrande image är frissan. Sist jag klippte mig avrådde frissan mina direktiv om kort på sidorna och orört upptill. – Jag tycker du ska klippa det kort, för om du låter det vara långt upptill så kommer det se ut som om du kammar det över flinten, bräkte hon ur sig. Flinten? – Vadå flinten? Jag är väl för fan inte flintskallig?! – Nä, inte än, men det börjar bli lite glest däruppe. Jag ångrar genast alla dessa förbannelser jag hävt ur mig om min oregerliga hallonbuske. Är det slut nu? Ska jag sälla mig till alla champinjonskallar som jag nu med all säkerhet kommer att se? – Kort på sidorna och orört upptill, trotsar jag henne med och köper med mig en burk vax för tvåhundra spänn när jag skamset lämnar salongen. Så nu står jag där varenda morgon och smetar håret fullt av vax som förmodligen hade gjort min bils lackering som ny. Jag ser ut som en ananas. Men flinten, den syns inte.

 Jag tycker om att gå på toa hos mina föräldrar. De har köpt en förhöjd toastol. Det är förvånande vad några centimeter kan göra. Man flyger ju upp när man är tömd och färdig. Dessutom ska det visst vara bra för tarmtömningen att man sitter i en mer upprätt ställning. Det vet jag inte så mycket om, det brakar lika bra som i en låg stol tycker jag. Problemet däremot är att man sitter så högt att man håller på att ramla av när man böjer sig fram och ska torka sig.  Det blir liksom svårt att hålla balansen. Men jag förmodar att det är en träningssak. Jag minns mina morföräldrars toastol. De hade en mjukstoppad toasits som var klädd i grön galon. Satt man där för länge, vilket jag alltid gjorde, så klibbade sitsen fast i arslet vilket gjorde att hela sitsen följde med upp när man reste sig. Det gjorde jävligt ont att dra loss den kan jag tala om. Så nu funderar jag. Över hur min ålderdom ska se ut. Både när det gäller kläder, tunt hår eller en toastol. En sak vet jag. Den ska bli så bekväm och så långt från åldersfixering som möjligt. Dessutom ska jag ha ett glas O´Boy varje kväll innan läggdags på hemmet. Det gäller att hålla sig ung. Med ålderns rätt.