mulleglimtar.blogg.se

Jag kör in genom portarna till gördetsjälv-hallen på OKQ8 på Toftanäs. Till höger står det en äldre Volvo 850 upphissad och en äldre man med håret strikt bakåtkammat uppsatt i en hästsvans. Hans sällskap som består av en kvinna i samma ålder, sitter på en stol och läser en bok. Det vilar en krycka mot armstödet på stolen. Jag kör upp på lyftrampen sidan om, stänger av motorn och går ut och börjar hissa upp bilen. Det är sista dagen för återbesöket till bilprovningen, för att släcka tvåan jag fick på en kass styrled. Lite senare, med huvudet begravt i hjulhuset, knackar någon mig ganska hårt på axeln. 
- Hej, kan du hjälpa mig? Jag undrar stilla om jag har en synlig gloria eller om min blotta uppenbarelse får folk att be mig om hjälp. 
- Hej, säger jag. Nej, ring Poolia, var jag för en stund väldigt sugen på att bräka ur mig. Jag tittar på mannen och det första som slår mig är hans våldsamt skakande vänsterarm. Hans ansikte är djupt fårat och en tanke far genom mig att det var ju konstigt, så hårt som hans hår är tillbakadraget. 
- Javisst, säger jag. Vad behöver du hjälp med? 
- Jo du förstår, börjar han och jag tänker stressat att det här kommer att ta tid. 
-Jag måste tvätta oljefiltret. 
Jag fick försäkra mig om att mina hörapparater var igång och att jag hört rätt. 
- Tvätta oljefiltret? 
- Ja, min granne som äger en Volvoverkstad och som för övrigt är alkoholist, sa åt mig att hälla vatten i motorn när jag frågade honom vad jag skulle göra då tempmätaren ofta gick mot rött. 
- Jo, men du hällde väl i expansionskärlet? Mannen antog nu ett fågelholksliknande uttryck och stirrade på mig med gråa vattniga ögon. 
-Expansionskärl? Va fan är det? Nej, i motorn. Det sa han väldigt klart och tydligt. 
Det slog mig att hans röst påminde starkt om en av Robert Gustavssons karaktärer. Den där rösten han tar fram när han spelar en gammal gubbe. 
- Om du häller vatten i motorn så förstör du oljans smörjegenskaper och motorn förstörs. 
- Jag kunde ge mig fan på att den alkisen lurade mig, sa han och såg väldigt sårad ut. Hans förmodade fru som fortfarande satt och läste drog på smilbanden och jag anade sarkasmen.
- Det är därför som jag vill tvätta oljefiltret. Eftersom vatten har en högre ytdensitet än olja så måste ju vattnet sjunka ner till filtret? 
- Nej! Lyssna nu på mig! Jag märkte min något irriterade och stressade röst. Du måste byta både olja och oljefilter. Annars skär motorn förr eller senare. Fågelholken igen. 
- Har du verktyg till det? Undrade jag och mannen skakade långsamt på huvudet. 
- Jag har tyvärr inte mitt oljefilterverktyg med mig, men gå in på macken och fråga, de har säkert. Mannen lommar iväg och jag får lite arbetsro. 

Fem minuter senare läggs en hand försiktigt på min axel.
- Kan du hjälpa mig? Jag klarar inte att spänna verktyget runt filtret. 
Jag tittar demonstrativt på klockan. Två timmar till bilprovningen stänger och jag ska dit på drop-in. Det här går åt helvete. 
- Ja, jag kommer strax. Köpte du nytt filter? 
- Nä, det skiter jag i. Jag byter oljan bara. Jag köpte prima olja av en polsk lastbilschaffis för tjugo spänn litern, sa han med ett triumferande leende. 
- Så bra, sa jag och tänkte att den diskussionen ger jag mig fan inte in i. 
Jag spänner verktyget runt filtret och drar loss det. 
- Så, nu lossar du den bulten sa jag och pekar på oljepluggen. 
- Ok. Tack. 
Jag återgår till mitt och efter en stund hör jag ljud som inte bör vara i en bilverkstad. Jag tittar bort och får se mannen placera ut avsågade PET-flaskor på golvet. Sen tar han ett fälgkors och försöker få det att passa på oljepluggen. All verksamhet i verkstan har nu stannat upp och de som tvättar eller skruvar med sina bilar tittar fascinerat på mannen. Jag suckar djupt och går bort till honom. 
- Du, det här funkar inte så bra va? 
- Nä, det gör väl inte det, sa han. 
Jag hämtar rätt verktyg, oljespillstråget och sätter det under, tar loss pluggen och låter oljan strila ner i tråget. Väntar en stund och skruvar dit pluggen igen. Jag skruvar dit det gamla flltret och ser på frugan som nu tittar upp och ler mot mig. Förmodligen av tacksamhet. 
- Fyll nu på olja innan du startar! Sa jag med ett höjt finger. 
- Jaja, jag är väl för fan inte senil heller, sa han med ett skevt leende. 

Jag går bort till mitt och fortsätter. Får dit den nya styrleden, skruvar dit hjulet och sänker ner bilen. Då känner jag en hand på axeln. 
- Jag är faktiskt uppfinnare. Han går igång om förlorade royalties och bortkomna patent i Tyskland och även om jag nu känner att jag snart trasas sönder av stress så väcker mannen både mitt intresse och sympati. Han plockar fram en svart liten låda med en plåtbit ovanpå fäst med två nylonskruvar. 
- Den här får du av mig som tack för din vänlighet. Den kostar 750 spänn i handeln. Sätter du den på din bensinledning så dricker inte bara din bil mindre, den går som fan också, ler han och ger mig prylen. Den är tung och jag tittar och känner på den. Det är en magnet av något slag.
- Försök inte dela den och titta vad den innehåller, du kommer inte att fatta ett dugg ändå, säger han med barsk uppsyn. Jag tackar så mycket, påminner honom att fylla på olja, går in och betalar och kör till bilprovningen. 

Väl där med en halvtimme till godo, rusar jag in med besiktningspappret i näven. En besiktningsman kommer fram och frågar om han kan hjälpa till. 
- Ja, jag skulle vilja släcka en tvåa jag fick på en glappig styrled. Jag har bytt den nu. Killen tittar i pappret och sen på mig.
- Styrled? Det var spindelleden som var sliten, inte styrleden. 
Nu är det jag som anlägger fågelholken och bara stirrar på pappret han överräcker till mig. Jag vänder mig om utan ett ljud. går ut i ösregnet, sätter mig i bilen och fortsätter stirra ut genom vindrutan. Jag undrar om uppfinnaren fyllde på oljan.