Åldersbekymmer igen
Jag tycker på fullt allvar att jag börjar bli ful. Med det inte sagt att jag varit särskilt snygg innan. Men skillnaden när man på morgonen för sisådär 10-15 år sedan, såg sig i spegeln och inte berördes särskilt mycket av den då hyfsat morgonpigga nunan mot idag, är stor. Äckligt stor. Det snyggaste jag kan likna mig vid är en trött blodhund. Det hänger helt plötsligt skinn i hela ansiktet. Vilka liknar kohudar när jag blir solbränd.
Det sägs att näsan och öronen aldrig slutar växa på män. Det stämmer. Min kran har alltid varit stor förvisso, men nu är den fan grotesk. Som en kompis sa; du får snart ha en skylt på ryggen som varnar "se upp, kran svänger", när du vrider på skallen. Jag håller med. Den är i vägen överallt. När man ska hångla får tjejen den i ögat, att snyta sig i toapapper kan jag glömma, ett örngott passar bättre, att stänga visiret på mc-hjälmen är omöjligt utan våld och dessutom växer det hårstrån tjocka och långa som spindelben som gör att jag får köpa ny näshårstrimmer stup i kvarten eftersom håret fastnar och sabbar saxen i den. Ont som fan gör det med.
Sen har vi det här med halsen. Plötsligt har jag två strängar med slappt skinn som påminner om två lakan upphängda på slaka tvättlinor. Skakar jag häftigt på huvudet så applåderar hela halsen på mig. Som på en blodhund. Dessutom tycker jag att det går att läsa bokstäver av alla veck och rynkor som plötsligt finns där. Häromdan var jag helt säker på att jag läste b-a-n-t-a. Eller u-g-l-y.
Håret är ju det mest deprimerande av allt. Efter att ha varit begåvad med en vildsint hagtornsbuske, är jag numera utrustad med något som mest liknar magborsten på en schäfer. Eller precis, en blodhund. Häromdan var jag och klippte mig hos en arab. Jag förklarade väldigt ingående för honom att det skulle vara kort på sidorna och nacke men att han fan inte rörde toppen. Den tog ett år att odla fram. Han nickade glatt, tog fram maskinen och innan jag han gapa hade han gjort ett skidspår rakt över skallen. Klippningen tog fem minuter. Till skillnad mot när morsan klippte mig förr vilket aldrig tog mindre än en timme. Men han var väldigt noga med att ansa mina höstackar till ögonbryn. Så nu ser jag ut som en rakad blodhund med en schäfermagborst på huvudet. Med vita tänder. Något får man ju vara glad över.