Solskensgrubbel
Sitter på balkongen och ser solen släckas bitvis av ett turkosfärgat Atlanten. Jag är smått berusad. Både av Jack Daniels och av den svårdefinierbara känslan av frihet. Springsteens Paradise rullar ut ur min lilla bluetooth-högtalare och mina tankar ramlar iväg. Över de som förmodligen aldrig får uppleva friden i att sitta på en balkong och smekas av en vänligt sinnad sol till tonerna av en mästare. Jag får närapå dåligt samvete. Men livet är inte rättvist och det kommer nog aldrig att bli det och jag kan fortsätta förbanna alla orättvisor i all evighet utan att någon orkar lyssna. Knappt jag heller. Så jag bestämmer mig. Här och nu. Att aldrig gnälla över en utspilld Jack Daniels. Istället tänker jag vara tacksam över att flaskan är halvfull och att jag så småningom har möjligheten att återvända till mitt fantastiska hemland. För Sverige är fantastiskt. Oavsett vad. Skål på er!